QUOD ME NUTRIT ME DESTRUIT.



Hoppsan vad jag letade klänning. Jag och Milou plöjde genom alla möjliga ställen. Tyvärr alla vanliga tråkiga alldeles supertrista ställen så jag köpte en klänning som tillochmed min pappa inte tyckte var snygg. Då har det gått långt.
Jag skall genast byta den imorgon. Kan inte alls förstår hur den ens kunde få följa med hem. Jag tror
desperationens anda satte in.
Grönt är skönt dock. Så det får bli något annat grönt. Goes well with my eyes. O jag känner mig lite som ett skogsrå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0