lifebyLeo

Ligger i min säng, klockan e 12.42 am och jag är sjuk igen.
Fan. Man kan inte vara sjuk när man har allt annat än tid för att vara det. Jag har varit sjuk varannan vecka den här hösten.
Jag är ingen sjukling. Det här är vansinne.
Fuck vitaminer, de hjälper inte mig.
Jag behöver sol. Det är det enda som hjälper.

Red kom hem ikväll, och hon låg och läste högt för mig och T.
Jag älskar högläsning. Känner mig lugn och trygg och sömnig.
Men när hon slutade och jag var tvungen att borsta mina tänder, så blev jag direkt pigg igen, i mitt huvud enbart dock. Även det som vanligt.
Fuck fuck fuck för att vara förkyld.

Har två låtar på i bakgrunden just nu om och om igen.

Radiohead - In its right place
Falk & Robyn & Ola Salo - Dream on

Ska skriva ett mail till L.
Har skjutit på det.

Det är ju också helt insane. Hur tänker jag nu? Vad tror jag kommer hända?
Vi kommer att ses och vad kommer ske?
Dreamland Leo. 
Leoland is dreamland. Jag är ingen realist. Inegn har skadats av oskyldigt drömmande om någonting bra.
Jag tänker inte oroa mig. Framtiden blir fantastisk om det är vad jag har för känsla inom mig.
 Blir det inte som jag tänkt mig, klarar jag mig ändå.
Jag har alltid trott att saker och ting blir värre och att jag kommer dö, kommer att sluta andas, o inte orka röra mig igen.
Men jag har ju velat klara mig.

O som sagt. Jag älskar mina höga toppar. Även om det kan innebära de lägsta bottenskikt av dalar dessutom.
Thats just the way it is.


Godnatt, nu ska jag sova med Red
x