Dreams
I mitt förra liv så var jag hajtämjare på hawaii. Jag föddes under en palm, till havets brus. Det är det enda jag kan tänka mig vore möjligt eftersom ingenting i detta liv kan få mig så lugn som havet.
När jag rymde därifrån för att komma undan rastlösheten som ruvar i min kropp så hamnade jag i en storstad någonstans. Jag drogs antagligen till de mest underliga ställen. Precis som jag gör nu. Jag satt nog där i baren och tittade på konstiga kabareer, hade på mig klänning varje kväll och sjöng med ngn jazzmusiker på flygel bland med rökig whiskeyröst.
Sen fick jag en gitarr av någon. Jag gick hem och slog på strängarna men rastlösheten fick mig att lämna över den till en annan människa, men jag sjöng tillsammans med honom.
Slängde även ut min tv på gatan nån gång där, för jag insåg att jag inte kunde titta utan att få koncentrationssvårigheter. .Jag tycker inte om television. Jag tycker om tystnad, havsbrus eller musik. Film. Fast film är inte samma sak som skval. Film är konst med en oftast, bra mening som man kan fundera över länge.
Sen tittade jag ut genom mitt fönster och det slog mig direkt..
Jag ville flyga. Jag hade alltid undrat när det skulle bli rätt tillfälle.
Rätt tillfälle kommer aldrig komma, så jag antar att då som nu, är nu alltid det bästa tillfället.
Så jag flög.
O här är jag nu. Jag kom till mitt nuvarande liv.
O jag kan flyga nu om jag vill nu med. För jag har mina vingar kvar.
Jag får bara inte glömma att använda dem.
Men jag glömmer ofta.
När jag rymde därifrån för att komma undan rastlösheten som ruvar i min kropp så hamnade jag i en storstad någonstans. Jag drogs antagligen till de mest underliga ställen. Precis som jag gör nu. Jag satt nog där i baren och tittade på konstiga kabareer, hade på mig klänning varje kväll och sjöng med ngn jazzmusiker på flygel bland med rökig whiskeyröst.
Sen fick jag en gitarr av någon. Jag gick hem och slog på strängarna men rastlösheten fick mig att lämna över den till en annan människa, men jag sjöng tillsammans med honom.
Slängde även ut min tv på gatan nån gång där, för jag insåg att jag inte kunde titta utan att få koncentrationssvårigheter. .Jag tycker inte om television. Jag tycker om tystnad, havsbrus eller musik. Film. Fast film är inte samma sak som skval. Film är konst med en oftast, bra mening som man kan fundera över länge.
Sen tittade jag ut genom mitt fönster och det slog mig direkt..
Jag ville flyga. Jag hade alltid undrat när det skulle bli rätt tillfälle.
Rätt tillfälle kommer aldrig komma, så jag antar att då som nu, är nu alltid det bästa tillfället.
Så jag flög.
O här är jag nu. Jag kom till mitt nuvarande liv.
O jag kan flyga nu om jag vill nu med. För jag har mina vingar kvar.
Jag får bara inte glömma att använda dem.
Men jag glömmer ofta.
Kommentarer
Trackback
