stuck or not? I dont know.
Ligger i mitt nyra rum som jag flyttat in i, där jag kan ligga och sola i sängen.
Idag är det sol och jag ligger här och känner mig som en katt på ett svart fönsterbläck.
Hopp.
Jag somnade klockan 06.30 imorse.
Iaf var det sista gången som jag tittade på klockan. Vi sov inte. Vaknade klockan 8. Somnade om. Vaknade 10.00. Gick upp.
Kaffe och snus. Våldsam trötthet...
Jag har försökt skriva musik som låter som skit för jag känner det inte längre. Jag har inte stannat upp och känt efter för jag har inte vågat. Jag har inte pallat vara ensam med mig själv för då inser jag vad jag låter för hinder komma i vägen för mig. jag vill gärna förneka det in i det sista.
Men nu när jag ligger här i mina vita lakan helt invirad och lyssnar på radiohead så känner jag att om jag vill kan det komma tillbaka..
Jag måste hugga ut mitt hjärta och låta det ligga här bredvid ett tag. Sen sen sen så kanske jag kan stoppa in det i min kropp igen.
Men inte än.
Det är min skyldighet att gå, att rädda mig själv.
Idag är det sol och jag ligger här och känner mig som en katt på ett svart fönsterbläck.
Hopp.
Jag somnade klockan 06.30 imorse.
Iaf var det sista gången som jag tittade på klockan. Vi sov inte. Vaknade klockan 8. Somnade om. Vaknade 10.00. Gick upp.
Kaffe och snus. Våldsam trötthet...
Jag har försökt skriva musik som låter som skit för jag känner det inte längre. Jag har inte stannat upp och känt efter för jag har inte vågat. Jag har inte pallat vara ensam med mig själv för då inser jag vad jag låter för hinder komma i vägen för mig. jag vill gärna förneka det in i det sista.
Men nu när jag ligger här i mina vita lakan helt invirad och lyssnar på radiohead så känner jag att om jag vill kan det komma tillbaka..
Jag måste hugga ut mitt hjärta och låta det ligga här bredvid ett tag. Sen sen sen så kanske jag kan stoppa in det i min kropp igen.
Men inte än.
Det är min skyldighet att gå, att rädda mig själv.
HOW
På något konstigt sätt, så känns det inte i kroppen längre lika mycket som det känns i mina tankar. För det är så jävla mycket så det blir mer bara lite hjärtflimmer, svart för mina ögon en kort stund.
Det ärrar min hjärna och min person men min kropp är full av saker så det får typ inte plats.
Jag måste bort.
På något konstigt sätt, så känns det inte i kroppen längre lika mycket som det känns i mina tankar. För det är så jävla mycket så det blir mer bara lite hjärtflimmer, svart för mina ögon en kort stund.
Det ärrar min hjärna och min person men min kropp är full av saker så det får typ inte plats.
Jag måste bort.
Kommentarer
Trackback
