There´s no more fire, only desire
I´m a liar. Jag ljuger så mycket. Så jag nästan skrattar. Eller gråter. Kan inte bestämma mig. som vanligt.
Utsidan insidan, ser den likadan ut. Jag ser inte likadan ut en enda dag. O då menar jag inte bara på utsidan. Jag kan vara en helt annan person på morgonen än vad jag är på kvällen. Vem är man då. Av alla dem man är. Jag är en dubbelnatur.
Jag älskar kvällar. jag älskar nätter. Jag älskar vattnet som porlar utanför mitt fönster här ute när jag ska sova, regnet som studsar mot vattenytan. Men på nätterna kommer alla tankar som man inte vågar ha.
Jag älskar höstluft, men jag hatar hösten. Jag älskar nytt för det är spännande och det är mitt bränsle till elden. Finns det inget bränsle så finns det ju ingen eld. Jag vet vad jag vill. Men jag har ingen aning. Jag är rädd men jag är ändå så modig så att i min mage sviktar det nästan när jag gör saker som är så läskiga att för en millisekund så svimmar jag.
Jag flyttar till London om en vecka. Lämnar saker. Men framför allt åker till något jag längtar till.
Jag ska inte jobba på ett halvår. Helt sjukt. Jag ska hem på några turnéer, jag ska till Ryssland en helg på en annan turné, men det är ju inte jobb för mig. Än så länge. Jag ska skriva musik och sjunga hela dagarna. Jag ska bo i London, en stad där ingen vet vem jag är. Varje morgon är ny och spännande för inget kommer vara som något jag kan jämföra det med.
Bränsle till elden. Jag är beroende av det. Besatt.
Händer det ingen nytt, spännande, läskigt, så blir jag tom, melamkolisk, lägger mig i soffan o hänger över ryggstödet så att allt blod hamnar i huvudet o det susar i öronen o tills jag bara hör mina hjärtslag. Jag håller andan o sen skiter jag i det o lägger mig i soffan o grubblar. För finns det inget bränsle så hur ska jag då kunna vara brinnande.
Men jag ger inte upp. Jag blir bara trött iblandpå att anstränga mig så.
Kan det inte bara komma.
Fast nu vet jag att jag är kinkig, gnällig, bortskämd.
Ser inte vad jag har framför mig. Vill bara ha allt nu nu nu, här, serverat. Pang bom pow pow NUU.
Ge mig mera ge mig.
Utsidan insidan, ser den likadan ut. Jag ser inte likadan ut en enda dag. O då menar jag inte bara på utsidan. Jag kan vara en helt annan person på morgonen än vad jag är på kvällen. Vem är man då. Av alla dem man är. Jag är en dubbelnatur.
Jag älskar kvällar. jag älskar nätter. Jag älskar vattnet som porlar utanför mitt fönster här ute när jag ska sova, regnet som studsar mot vattenytan. Men på nätterna kommer alla tankar som man inte vågar ha.
Jag älskar höstluft, men jag hatar hösten. Jag älskar nytt för det är spännande och det är mitt bränsle till elden. Finns det inget bränsle så finns det ju ingen eld. Jag vet vad jag vill. Men jag har ingen aning. Jag är rädd men jag är ändå så modig så att i min mage sviktar det nästan när jag gör saker som är så läskiga att för en millisekund så svimmar jag.
Jag flyttar till London om en vecka. Lämnar saker. Men framför allt åker till något jag längtar till.
Jag ska inte jobba på ett halvår. Helt sjukt. Jag ska hem på några turnéer, jag ska till Ryssland en helg på en annan turné, men det är ju inte jobb för mig. Än så länge. Jag ska skriva musik och sjunga hela dagarna. Jag ska bo i London, en stad där ingen vet vem jag är. Varje morgon är ny och spännande för inget kommer vara som något jag kan jämföra det med.
Bränsle till elden. Jag är beroende av det. Besatt.
Händer det ingen nytt, spännande, läskigt, så blir jag tom, melamkolisk, lägger mig i soffan o hänger över ryggstödet så att allt blod hamnar i huvudet o det susar i öronen o tills jag bara hör mina hjärtslag. Jag håller andan o sen skiter jag i det o lägger mig i soffan o grubblar. För finns det inget bränsle så hur ska jag då kunna vara brinnande.
Men jag ger inte upp. Jag blir bara trött iblandpå att anstränga mig så.
Kan det inte bara komma.
Fast nu vet jag att jag är kinkig, gnällig, bortskämd.
Ser inte vad jag har framför mig. Vill bara ha allt nu nu nu, här, serverat. Pang bom pow pow NUU.
Ge mig mera ge mig.
Kommentarer
Trackback
