lifebyLeo

ligger i min soffa. Den är inte längre blå som den var för tre år sedan. Den är utbytt till en grå.
Jag dricker julmust. Har precis tittat på Wicker Park. Kärlek är det svåraste som finns. Vi vet inte vad det är som får oss att känna en känsla så starkt. Vi vet inte heller vad vi ska göra för att ta bort den. Eller hur vi ska förklara hur vi kan vilja ta livet av oss. Av en känsla. En känsla som en annan människa slår in i ens kropp med ett ögonkast. En doft. En närvaro.
O ändå är kärleken det som håller oss vid liv. Det enda alla strävar efter under de 29 000 dagar vi lever på jorden. Om ens det.
Varför?
Jag undrar så..
Älska älska inte älska.
Omständigheterna gör att livet styrs in åt höger, när det bästa hade varit att gå till vänster. Men hur skulle vi kunna veta det innan?
Vad är meningen med allt?

Nu är det över. O jag lyssnar på Emiliana Torrini - dead things.
Älska någon mer än livet själv o sen går det till spillo. Vad var meningen med det? Jag undrar så.

You're like me
We're both alone
What's the problem
I don't know
With the same high
The same eyes
But you can't borrow my clothes all the time

Bad things
Dead things
Sad things have to happen
Sometimes

I let the snow
Melt in my mouth
Until my head hurts
Until I'm out
Makes me laugh a bit
Makes me cry
Same way you confuse me all the time

Bad things
Dead things
Sad things have to happen

Bad things
Dead things
Sad things have to happen

Bad things
Dead things
Sad things have to happen

Sometimes
Sometimes
Sometimes
Sooometimes