lifebyLeo

suttit o ätit middag med en kär gammal vän. Druckit massor av vin.
Inte druckit vin på en månad.
Vi har pratat. Det har varit jobbigt. Men värt.
Jag inser vad riktiga vänner är. Jag har glömt det i vissa fall.

Ibland tappar man bort sig själv. Ibland tappar man bort sig själv jävligt mycket.
Ibland tappar man bort sig själv till den grad att man inte hittar tillbaka.
Jag har gått jävligt vilse.
Insåg jag. För att jag behövde en riktig vän. O det kom hon hit o var.

Jag har behövt hennes råd. De kom inte lägligt. Jag hade behövt dem för ett halvår sen.
Vägar korsas, vägar möts, vägar delas i tu.
Just nu är jag en broken glace of a mirror.
Lost in translation.
Lost in my head.
Jag älskar henne. Jag saknar henne. O mitt hjärta värker för att våra vägar har skiljts åt.
Jag hoppas att de kan mötas igen o gå åt samma håll , den här gången för resten av vår tid på jorden.

Hon är rak, ärlig. Ibland för rak.
Men det är ändå något jag sätter value på.
Jag har tappat mig själv o jag visste inte va jag var på väg. Jag insåg inte att jag hade tappat bort mig själv föräns hon sa det.
Allt annat har varit som en slags vag dimma. Den här sommaren. Många vägar har skiljts. Abrupt.

Var är jag någonstans.

Detta måste få ett slut, ett stopp.
Jag saknar mig själv.
Jag saknar henne. Hon är min vän.
O hon finns för mig. O jag lyssnar.