lifebyLeo

Imorse var det sol, mina bruna rayban åke på när jag körde ut till flygplatsen, det var så löjligt jävla skönt. Sitta med solen gassandes genom rutan.

En timme sol gjorde min dag.
Förra året var det tio soltimmar i december. Hur har vi tänkt oss överleva detta mörker?

Nu är jag ute i hos MP. M lagar broccolisoppa och värmer baguette i ugnen. Jag dricker yogité.
Yogité med mjölk och honung. Får mig att må lika bra som när jag får duscha jävligt hett.
Däremot fick MD mig att bli lite nere idag. Han dränkte stilla min enkla vardagslycka när han underättade mig om att för många koppar té, oavsett mängden nyttiga örter, tar död på all näring man fått i sig under dagen. Hur jävla bra du än ätit. Stämmer detta?
Fast vem bryr sig.
Jag kan ju garantera er att mitt gedigna snusande samt vansinniga espressodrickande är hole lota more sad for my skin.


Ute är det snöstorm.

underbart.

Halka,gråsvart sörja som förstör mina skinnstövlar, himmel som är oföränderligt grå, vinande piskande elak vind.

Men jag kan tycka om det. Väldigt mycket.
Allt utöver det vanliga, är bättre än alldagligt trist, grått, vanligt...
Till och med extremt väder. Man får ut något.
Avskyr vanligt.
Jag kan tycka om att gå ut i stormen när snöflingorna piskar i ansiktet, Emiliana Torrini och Paatos på högsta volym i lurarna.
Nånting imom mig släpps alltid ut när väderförhållandena är extrema. Det är ju inte för inte man säger lugnet efter stormen......








*    På fredag så är det MGMT konserten som jag o Milo längtat efter sen sommaren.






*   På lördag ska vi på the maskerade of the year.



O om 36 dagar är jag i paradiset.




Jag längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar

förlåt förlåt att vi leker med elden jag och T.
Alla barnen går till Riche, T och jag leker med andar.
Hinkar rödvin varje dag det är en oföränderligt grå himmel, tittar på film och spelar anden i glaset.
Jag vägrar sticka ut näsan utomhus om jag inte har en väldigt bra anledning.
Refuse.

Jag hatar hösten. Jag tycker inte om soliga höstdagar även om det är vackert. Vackert för mig är sommaren, grönt ute, ljummen luft, harmoni.
En höstvacker dag är sentimental och deprimerande.

Jag fantiserar om allt annat än hösten. jag lever inte i nuet. Jag lever någonstans i framtiden även om det går emot mina principer.

Spola fram tiden. please?

Come on skinny love just last the year

Pour a little salt we were never here

My, my, my, my, my, my, my, my

Staring at the sink of blood and crushed veneer

I tell my love to wreck it all

Cut out all the ropes and let me fall

My, my, my, my, my, my, my, my

Right in the moment this order's tall

I told you to be patient

I told you to be fine

I told you to be balanced

I told you to be kind

In the morning I'll be with you

But it will be a different "kind"

I'll be holding all the tickets

And you'll be owning all the fines

Come on skinny love what happened here

Suckle on the hope in lite brassiere

My, my, my, my, my, my, my, my

Sullen load is full; so slow on the split

I told you to be patient

I told you to be fine

I told you to be balanced

I told you to be kind

Now all your love is wasted?

Then who the hell was I?

Now I'm breaking at the britches

And at the end of all your lines

Who will love you?

Who will fight?

Who will fall far behind?>/i>

Ligger i min säng, klockan e 12.42 am och jag är sjuk igen.
Fan. Man kan inte vara sjuk när man har allt annat än tid för att vara det. Jag har varit sjuk varannan vecka den här hösten.
Jag är ingen sjukling. Det här är vansinne.
Fuck vitaminer, de hjälper inte mig.
Jag behöver sol. Det är det enda som hjälper.

Red kom hem ikväll, och hon låg och läste högt för mig och T.
Jag älskar högläsning. Känner mig lugn och trygg och sömnig.
Men när hon slutade och jag var tvungen att borsta mina tänder, så blev jag direkt pigg igen, i mitt huvud enbart dock. Även det som vanligt.
Fuck fuck fuck för att vara förkyld.

Har två låtar på i bakgrunden just nu om och om igen.

Radiohead - In its right place
Falk & Robyn & Ola Salo - Dream on

Ska skriva ett mail till L.
Har skjutit på det.

Det är ju också helt insane. Hur tänker jag nu? Vad tror jag kommer hända?
Vi kommer att ses och vad kommer ske?
Dreamland Leo. 
Leoland is dreamland. Jag är ingen realist. Inegn har skadats av oskyldigt drömmande om någonting bra.
Jag tänker inte oroa mig. Framtiden blir fantastisk om det är vad jag har för känsla inom mig.
 Blir det inte som jag tänkt mig, klarar jag mig ändå.
Jag har alltid trott att saker och ting blir värre och att jag kommer dö, kommer att sluta andas, o inte orka röra mig igen.
Men jag har ju velat klara mig.

O som sagt. Jag älskar mina höga toppar. Även om det kan innebära de lägsta bottenskikt av dalar dessutom.
Thats just the way it is.


Godnatt, nu ska jag sova med Red
x

In love-relationships there is a fine line between pleasure and pain. A relationship without pain is a relationship not worth having.
To some, pain implies growth. But how do we know when the growing pains stop and the pain-pains take over?
Are we masochists or optimists if we continue to walk that fine line?
When it comes to relationships, how do you know when enough is enough?.

Am I really in love or is it just that particular thing that attracts my mind?
Will I ever know the answer?

Truth enlightens.