lifebyLeo

Im fucking in between everywhere. Jag blir galen snart om jag inte fastnar på någon kant.

Fått mail som jag har läst idag. Men jag kan fortfarande inte ta till mig det för jag är fortfarande fruktansvärt arg.
Jag är arg och fundersam, men mest besviken, för jag trodde inte att den här personen skulle ha sånna här sidor.
Han verkade så mogen och lugn och cool. Samlad lixom.
Mogen e ett jävligt bra ord.
Egentligen borde jag reagerat på första fyllan när i sågs och han slog sönder dörren av ilska.
Det kom ju tillbaka nu.
Det förstörde ju allt, man kan inte vara så. Man kan inte bli arg på en annan människa för att den vill ha frihet. Vill man ha kärlek måste man släppa kärleken fri annars försvinner den för gott.

------
Im longing for London.
Jag vill bara dit nu, jag vill dricka mitt kaffe och jag vill skriva skriva skriva musik.... Det är mitt fucking år nu.

Den här sommaren har börjat konstigt, inte som jag hade tänkt mig. I maj kändes det som om jag hade koll men jävlar vad fel jag fick. men så är det vel aldrig, när blir någonting som man tänkt..
Vad som känns mest jobbig är att jag o M inte har rett ut vad som hände i söndags. Vad händer lixom! En av mina bästa vänner?! fan.
Sen känns det jobbigt me 8 saker till, o att jag har fått magsårsmedicin pga att jag stressar sönder mig.
Men jag ska j'vlar i mig sköta det här nu..
Har inte snusat, druckit kaffe, läsk, sprit, öl, vin, juice, ätit godis, sen i söndags. Iofersig så är jag ju rädd för att äta för att jag mår piss, men jag är ju alltid hungrig. O att inte ha konsumerat ngn av dessa laster på nästan en vecka gör att jag  känner att min kropp detoxar. Det behöver den nog fanimej.
Men jag kommer aldrig sluta med mitt kaffe. Eller med mitt vinande. Låter som en akoholist nu men så e det.
Jag känner mer att det e sjukt soft att ha kontroll som jag har nu. Jag fick en stress som gick ut över min fysik. Men jag grejar det, inga problem att cutta off snuset som jag har missbrukat i 6 år.
All for myself and for to heal my hunger.


Men jag ska till London snart. Thats what drives me.
Nu ska jag sova, fredagkväll och sova.
Känns så jävla weird. Det e weirda tider nu.
Rain go away, come back another day. or never.

Men det kommer sunshine strax och då jävlar e jag där.

Man älskar varandra till stjärnorna och tillbaka. Men relationen går åt helvete. 

Jag funderar över denna speciella Någon.
Hur man inte vågar ge sig in i saker för att man inte tror något annat än att det kommer bli skit av allt i slutändan.
Det är det mest underliga..
Som filmen "Stranger then Fiction".
Om man inte ens kan våga göra det som man VET att man mår bra av nu, hur kan man då någonsin kunna må bra.
Den här speciella Någon vill nog inte det. Eller så är han pissrädd för att må bra. Eller så har jag inbillat mig att vi känt likadant..

Lvet går ju på ändå, oavsett om man vill eller inte...hur många gånger man än vill stanna det... Om man gömmer sig inomhus i ett år kommer det fortfarande rulla på. Saker kan hända ändå.
Jag VILL INTE att han ska tänka sådär.


Alla är ju rädda fär okända saker. Alla är rädda att bli krossade.
Men vi har livet framför oss om vi vill. Vi har världen.
Vi själva begränsar oss, ingenting annat finns i vägen. Jag önskar att han insåg att livet är ett långt ögonblick.. Tror att det var han som sa det till mig en gång till och med..








Plattorna in the Rainbow och Veneer ligger på min lista av världens tio bästa album någonsin.